fredag 5 augusti 2011

livet är hårt

Att mista någon är bland det värsta jag vet, oavsett om det är en människa eller ett djur.
Jag har växt upp med Hajjen, från att jag var 6 år så har han alltid funnits, känns helt ofattbart att han inte gör det nu. Nästa gång jag åker ut till mamma och pappa kommer han inte att stå i hagen på baksidan, jag kommer aldrig få krama eller pussa på han igen. någonsin.
jag har nog inte fattat det helt, och vet inte ens om jag vill det. Kommer dröja någon dag innan jag åker ut till solberg igen för att upptäcka att det faktiskt är sant...

Inga kommentarer: