Ingen har nog missat det som hänt i japan,
det är seriöst hur hemskt som helst, vad händer med världen? :(
Är rätt bra att man bor i Sverige ändå, men vem vet. Om några år kanske det händer samma sak här?
Ååh.. det är så mycket jag vill skriva, men så lite kommer ut. men jag lider med dom anhöriga. Att inte veta hur ens pojkvän, mamma eller tex bror mår när man inte får tag på han eller hon är bland den hemskaste känslan jag vet.
Tänk hur många människor som blivit levande begravd i högarna, som ligger och ber att dom ska bli hittade innan så att dom klarar sig.
Tänk hur många som inte vet om man mist den man älskar, hur många som blivit hemlösa....
Åh man blir ju bara deppig av sånt här :(
Jag har varit med om mycket tragiskt och vet att man kan mista dom man älskar innan man ens hinner tänka. Jag är otroligt tacksam som har en sån underbar pojkvän, familj och vänner som jag vet älskar mig.
Jag försöker visa så ofta jag kan hur mycket dom betyder för mig, jag skulle inte klara av att veta att det sista man gjorde innan man skiljdes åt var att bråka...
Ta vara på det ni har för ni vet aldrig när ni kan mista det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar