tiden går så fort.

idag är det 1 år och 10 månader sen pappa togs ifrån mig, det har varit sjukt jobbigt den här tiden... vissa dagar jobbigare än andra... tiden har gått väldigt fort och jag tror att jag har blivit starkare av det som hänt. jag tror på ordspråket att det som inte dödar det härdar.
I början känns det som att man aldrig kommer sluta gråta, att man alltid kommer vara ledsen hela tiden. Och det var så från början oxå, men med tiden så blir det inte lika ofta man bryter ihop och nu så är jag nästan aldrig ledsen. Iallafall inte så att det kommer tårar och det är jag glad för...
Jag saknar min pappa lika mycket nu som då, men försöker leva iallafall... jag har ju en helt underbar familj som stöttat mig i det här och det är jag så otroligt glad över! Utan er så skulle jag inte ha klarat mig faktiskt.
Min underbara älskling har hjälpt mig massor, det är han som alltid fått mig att le, hur ledsen jag än varit... världens bästa är han<3
Sen har jag ju även kompisar som funnits och finns där, med tiden har några försvunnit som jag trodde var riktiga vänner , men dom hade jag fel om. Men dom som finns kvar är verkligen värd guld!
tack för att ni finns för mig!<3